Letter - SV

Kära medborgare,

Det har gått lång tid sedan vi pratade senast. Jag tror att det är dags för oss att återknyta kontakten.

Jag vet att de senaste åren har varit tuffa. Mycket har förändrats sedan familjen återförenades – och växte. Vi har nästan bränt ner hela huset – två gånger till och med – men med svett och många tårar byggde vi tillsammans upp det igen. Vi rev ner en vägg, en vägg som stod för rädsla. Vi gjorde det lätt att ta sig runt, till arbete eller studier – eller till semester.

Mycket har förändrats sedan vår första tid tillsammans. Nu är vi en riktig familj. Vi har åstadkommit stora saker. Arbetet vi utför, vår livskvalitét, hur vi tar hand om varandra – allt detta borde göra oss mycket stolta. Vi är friskare nu än någonsin. Vår rika kultur väcker avundsjuka i hela världen. (Har du sett hur besökarna köar?)

Men vi kan varken fokusera på det förflutna eller fastna i nuet.

Det är anledningen till att jag skriver det här brevet till dig. Om vi ska hitta en väg ut ur den här osäkra fasen måste vi tillsammans hitta ett sätt att forma framtiden.

Ibland har det kanske verkat som om jag har skött hela snacket. Jag har förvisso försökt göra mitt bästa för att försörja dig, oss. Att göra vårt hem till en trygg och bekväm plats. Men i processen har jag nog uppslukats allt för mycket i min egen bubbla, i mina egna projekt – att utvidga huset, att oroa mig för räkningarna, alla nyanlända.

Minns du hur du en gång förklarade för mig hur det här förhållandet var menat att bli? Nå, nu lägger jag korten på bordet. Så här vill jag övertyga dig.

Låt oss först klargöra husreglerna igen, regler som vi kom överens om är inte förhandlingsbara, varken för oss eller för nytillkomna. Under det här taket respekteras varje persons värdighet – punkt. Vi kommer överens om att ge var och en frihet att uttrycka olika övertygelser, förutsatt att det inte skadar gemenskapen. Att hålla dessa regler har inte alltid varit lätt, men vi vet båda hur viktiga dessa värden har varit. Liksom frågan om förtroende. Mycket viktigt. Alla är vi tillsammans i det här. Allt detta utgör överenskommelsen. (Ytterligare en sak som folk i hela världen avundas oss). De som inte respekterar detta är inte längre välkomna i huset.

Jag förstår om du kanske känner att du inte alltid har varit i centrum för min uppmärksamhet. Men låt mig försäkra dig, det har du! Jag har jobbat hårt för att hålla affärerna öppna – och hyllorna fyllda. Att hålla grannområdet säkert. Till och med att hålla samman familjen.

Nu har vi kommit till något som jag vet att du, vi alla, är speciellt bekymrade över – säkerhet. Särskilt efter de fruktansvärda händelser som vi nu sett på så många platser. Vi arbetar med att stärka gränsen, och ett högteknologiskt terroristbekämpande system som hjälper oss med all information vi behöver. Vi arbetar dessutom med att sätta samman våra väpnade styrkor.

Men säkerhet handlar också om att kunna ta sig framåt. Vi har infört många goda idéer för att skapa arbete, särskilt för unga, och för hur alla ska få den utbildning de behöver. Detta tillämpas både i studiegrupper och labb, försäljningslokaler och byggarbetsplatser. Vi arbetar med att säkra så ingen faller genom sprickorna.

Världen rör sig så fort nu. Många som brukade köpa det vi tillverkade, tillverkar nu själva. Vi har fått fina nya vägar för att behålla skärpan – för att försäkra oss om att alla kan vara till nytta. Tillsammans kan vi vara så starka. Så kreativa. Världen är inte något att vara rädd för. Tillsammans behöver vi skapa en ny global strategi så vi kan fortsätta att ligga i täten.

Att vara kreativa och arbeta tillsammans – kanske med robotar, till och med – det är de färdigheter som människor kommer att behöva. (Värden också, det måste vi lära oss – tänk “husregler”!). Vi behöver komma på hur vi ska ställa bra frågor, hur vi ska tänka utanför boxen. (Inte bara lära våra barn det!)

Jag har försökt så gott jag kunnat att i det här brevet dela min syn på hur saker och ting ligger till. Det är bara några saker som jag skulle vilja återgå till: att ta upp telefonen när du ringer; och inte lova mer än jag kan infria (kom ihåg: om något låter för bra för att vara sant, brukar det vara det).

Jag hoppas att detta hjälper till att bygga upp förtroendet mellan oss. Jag hoppas att du hör av dig.

 


Be the first to comment

Please check your e-mail for a link to activate your account.

We use cookies on this site to enhance your user experience. By clicking any link on this page you are giving your consent for us to set cookies. To find out more read our Privacy Policy.